så jobbigt...

ja, jag har tyvärr slarvat med mitt schema... fruktansvärt mycket de sista dagarna... till mitt försvar får jag faktiskt säga att Isabelle har varit väldigt trött o hängig ett par dagar o den enda hon somnar hos är mej... det plus att jag själv haft en del huvudvärk o dessutom en karl som fortfarande inte vuxit upp... *suckar*

igår ville han ju bli väckt vid elva senast... o blev sur när jag väckte honom vid tio... *suckar*  o när jag då sa åt honom att han kanske skulle ta o gå o lägga sig skapligare... då menade han på att det inte har med saken o göra... men det har det väl för fasen om han går o lägger sig så pass sent att han inte orkar upp förrns framåt eftermiddagen...

idag så tyckte jag inte att det var ngn idé att säga till honom om vad klockan var eller rättare sagt, inte säga åt honom att gå upp... han blev ju så grinig igår... men så blev det att Isabelle somnade i min famn o sov ganska länge... o så kom han ner vid två i eftermiddags... o så undrade han vad klockan var... när jag sa vad klockan var så hette det: men varför väckte du mej inte för...??

var på väg att fräsa ifrån o säga att han faktiskt är vuxen o får försöka ta sig upp själv... men lät bli... orkar inte tjafsa o bråka nu... det är för mycket av den varan redan... däremot så tänker jag försöka ta mej in till stan ngn dag i veckan o gå runt o höra mej för efter en praktikplats... mååååste verkligen komma iväg hemifrån nu...

i förra veckan blev ju H av med sin telefon också, han tappade den antagligen när han hade satt sig fast i snön o fick hjälp att komma loss... han o hans pappa var o kollade på det stället dagen efter också... men de hittade den inte då heller... idag då så skulle vi äta pizza... för det första var jag tvungen att fixa över pengar till rätt konto... o sen när det gått en halvtimme ungefär efter att jag ringt till pizzerian så ringde de mej o undrade om jag beställt två pizzor... o självklart svarade jag att jag hade gjort det... fick då beskedet att de inte blivit hämtade än... jag blev lite ställd men sa att min sambo åkt in till stan för att hämta dem... men sa också att vi bor ute på landet o det kanske helt enkelt var svårt att ta sig fram på vissa delar av vägen... så vi bestämde att dom skulle ringa igen om han inte kom... när det gått ungefär en timme sen vi hade ringt o beställt o H fortfarande inte kommit hem så ringde jag upp pizzerian igen o frågade om pizzorna hämtats upp än... o jodå, det hade de blivit o ca 10-15 min senare så kom H hem... när vi ätit klart så sa jag att jag faktiskt blivit orolig när det tog så lång tid o de ringt från pizzerian o sagt att pizzorna inte blivit hämtade än... då fick jag svaret: vad kan hända då...?? jag påpekade att eftersom han inte har ngn telefon så kan jag ju inte heller ringa o fråga var sjutton han håller hus...

är det jag som mognat upp mer än han gjort nu eller överreagerar jag...?? nu ikväll så är det jag som får sitta o ordna så han kan få nytt simkort... varför ordnar han det inte själv...?? o inte nog med det... när jag igår sa att jag, när han får en ny telefon o får tillbaka kontakter, kunde visa honom ett program på datorn där han kan spara sina kontakter o på så sätt alltid kunna få tillbaka dem om ngt skulle hända... ja, vad får jag för svar då...?? inte fasen blev det ett tack, eller vad bra, eller ja, det vore ju jättebra... nej, jag får ett: om jag får tillbaka dem ja... varpå jag sa att så jävla svårt kan det inte vara att kunna få tillbaka numren... jag har ju faktiskt en del på min telefon... sen är klart att jag inte har allt... men så är det ju... men det känns som att han fortfarande går omkring som ett sårat djur o så fort jag nämner nånting om hans telefon... o så beter han sig som att det är mitt fel att han förlorat telefonen... fortsätter han på det viset så blir jag snart förbannad... imorrn tänker jag se till att han går upp till sina föräldrar o fixar en utskrift av en fullmakt att flytta över sitt nr till den operatören han ville ha... sen får han se till att fylla i den o så tar jag med mej den på tisdag när jag ska in till stan för att gå på ngt möte...

Kommentarer
Postat av: Petra

Haha - näe - jag vidhåller att du inte ska dricka apelsinjuice - och att du ska äta snällare mat :-) lax med gräddsås och ris kanske??? Kyckling med gräddsås och potatis... det finns snäll mat som inte är tråkig!



Men duuu - varför ska du fortsätta hjälpa honom med telefonen då? Du behöver ju inte fixa hans nya telefon - låt honom göra det själv - så slipper du att han ska känna sig tacksam för att du gör det - och han får vara utan telefon om han inte gör det + att han slipper känna att han ska vara tacksam mot dig!



Förhållanden går ju upp och ner - så är det för alla - man kan inte vara på topp jämnt - är han vintertrött kanske? Självklart att om man har barn så hjälps man åt - men här hemma t.ex. så är jag morgonpigg - och tar alltid hand om barnen när de vaknar - maken är kvällspigg - och har alltid tagit hand om läggningen =) Kanske ni kan dela upp det liknande?



Kram

2011-01-08 @ 07:42:33
URL: http://bloggen.willvin.se/
Postat av: Pernilla

Tyvärr är det nog bara du Ella som har växt i och med det nya ansvaret med Isabelle.

2011-01-08 @ 08:41:15
Postat av: Petra

Sv: jag vill se bildbevis på ditt kök =)



Kram

2011-01-10 @ 18:31:59
URL: http://bloggen.willvin.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0